Regatta i Ranriket

I mitten av juli avgörs årligen Hamburgsundsregattan. I år arrangerades tävlingen för 34 gången. För oss var det andra gången. Men den har redan vunnit plats i både seglarens och familjens hjärta som sommarens höjdpunkt. Läs vidare om du vill veta varför!

På plats

Mats Pettersson (pappa till Oscar) och jag sitter på en klippa tiotal meter ovanför Sjöviken på Hamburgö. Vi ser ut över havet. I syd avgränsas vårt synfält av Lilla Hamburgö. I norr ser vi fyren på Sotens Svartskär och därbakom Fjällbackas djupa skärgård. Och längst ut i väster – vid horisonten – skymtar vi Väderöarna. Nedanför oss har vi Jakobsö-sundets mynning som trafikeras av semesterfirare i sina segel- och motorbåtar. På holmarna utanför ligger soldyrkare på klipporna, som våra optimistseglare passerade för en stund sedan, på väg ut till banområdet.

Väntar på start

Klockan är strax efter 11 och “apan” är uppe. Optimisterna, som skall starta först, seglar fram och tillbaka och väntar. Övriga klasser är Zoom8, Laser och Finnjolle. Två race är planerade.

De flesta småklubbar använder fasta märken. Så var det till exempel vid Hovenäsets juliregata och på BMBK-dagen. Men Stora Stenars Segelsälskap, som har arrangerat Hamburgsundsregattan sedan 1980, har lagt ut en VM-bana med två varv, det vill säga start, kryss-slör-läns, kryss-slör-läns en gång till, och sist kryss i mål. Banan ligger mellan Brudbåden och Måkholmen.

Flagga AP är ersatt med optimisternas klassflagga och “Blue Pieter”. Det är mindre än fyra minuter till start. Det blåser god bris från ost.

Första racet

Nu åkte klassflagan ned. Starten har gått. Seglarna vänder upp sina båtar mot vinden och sätter fart. Men vad händer? Jollarna tappar fart. Seglen börjar fladdra. Några tycks inte ens ha kommit över startlinjen. Efter någon minut fylls seglen igen, och båtarna är på väg mot kryssmärket.

“Dom länsar ju!”, utbrister Mats intill mig. Jag tittar i kikaren. Jodå, bommarna står rakt ut över relingen. Vinden måste ha vridit 180 grader i samma stund som starten gick Efter ytterligare någon minut kommer flagga N upp. Racet är annullerat.

Banan läggs om. Efter ett andra startförsök, nu med allmän återkallelse efter tjuvstart, kom optimisterna iväg på tredje försöket, nu med flagga I. Oscar Engström (4503), Simon Börjesson (4220) och Arvid Barregren (4524) kopplade ganska omgående greppet och la en halv minut mellan sig och övriga seglare. Även om halvminuten krympte på sista länsen och kryss i mål, så behöll de tre sina positioner.

Intermezzo

Medan vi väntar på att Zoom8 skall segla klart sitt första race (hur lång tid kan det ta!?) så fyller optimistseglarna på sina depåer. Solen skiner från en klarblå himmel och det är varmt, säkert runt 25 grader, så det är extra viktigt för seglarna att få i sig vätska.

På land passar vi föräldrarna på att undersöka innehållet i medhavda picknickkorgar. Någon klättrar ned till de brant stupande klipporna och kastar sig i sjön. Förmodligen har de dessförinnan undersökt att det finns en badstege i närheten. Upp kom de i alla fall.

Jag sveper med min kikare över vattnet och får syn på en spririggad julle som lägger till vid en av holmarna. Det hugger till i mitt nordbohusländska hjärta av saknad över den tid som flytt. När jag var liten i slutet av 60- och början av 70-talet fanns det fortfarande gott om jullar, snipor och ekor byggda av trä. Nu är det en rar syn. När jag tänker på alla timmar som min morfar la på att skrapa och fernissa sina två ekor så förstår jag varför de har försvunnit – ingen har tid längre. Men jag kan ändå inte låta bli att känna sorg över utvecklingen.

Andra racet

Andra racet har kommit iväg. Majoriteten valde att gå ut på högerkanten. Men inte Caroline Pettersson (4375) som valde vänsterkanten. Sista tiden, sedan Tomas Kjellstrands seglarläger för konfirmander, har hon seglat gudomligt. Har hon sett något som de andra missat? Nu närmar hon sig kryssmärket. Och ja, hon leder. Hon måste ha sett ett lyft komma utifrån väster. Men Caroline måste vara på sin vakt. Simon Börjesson (4220) jagar henne, och bakom honom kommer Oscar Engström (4503).

Under andra varvet vrider vinden så att seglarna kan sträcka från länsmärket till kryssmärket. Caroline tappar sin förstaplats till Simon, men behåller avståndet till Oscar. Den ordningen består in över mållinjen.

Plocka ihop

När Mats och jag har sett våra telningar gå i mål, packar vi ihop våra saker, och börjar nedstigningen från vår upphöjda position. Strax efter att vi kommer fram till sjösättningsrampen blir seglarna synliga vid norra udden på Lilla Hamburgö.

När seglarna kommer till bryggan, hjälper föräldrarna dem upp med jollarna och att rigga av. Medan barnen byter från jollebyxor och smock till badbyxor och T-shirt, och får i sig en bit mat, så packar föräldrarna bilarna. Några enstaka åker sin väg. Men de allra flesta stannar kvar för prisutdelnigen denna underbara julieftermiddag.

Resultat och prisutdelning

Från parkeringen går en stig mellan berget och sjöbodarna. Vi följer den ända ut till Stora Stenars SS klubbhus. Det ligger helt gudomligt mellan sjöbodarna, med utsikt över Jakobsö-sundets mynning i norr, och berget som tidigare idag fungerade som läktare för oss.

Prisutdelningen börjar med att Caroline Pettersson från Hjuviks båtklubb (HjBK) får ta emot tredjepriset för Optimist A. Andra priset bärgades av Oscar Engström från Lerums segelsällskap (LESS). Första pris kneps av Simon Börjesson från Rådasjöns segelsällskap (RÅSS).

Av övriga från HjBK placerade Arvid Barregren sig på fjärde plats, Rasmus Ahlbäck på sjunde plats och Oscar Pettersson på åttonde plats av sammanlagt nio i Optimist A.

Bad

Efter prisutdelnigen fortsätter Caroline, Oscar och Arvid från HjBK, och deras familjer, stigen förbi klubbhuset bort till badplatsen med både sandstrand och hopptorn. Vattnet nedanför hopptornet är klart och har en djup blågrön färg. Det är väldigt inbjudande, och både barn och vuxna kastar sig i.

Efter någon timmes badande går vi stigen tillbaka till parkeringen och sätter oss i bilen. Mat och glass i Hamburgsund står på agendan.

Byggd med historia

Vi åker långsamt utmed den smala vägen som snirklar sig genom det gamla kulturlandskapet. Vi passerar bergknallar, skogsdungar, ängar och små skärgårdshemman i typisk nordbohuslänsk stil.

Det är en gammal byggd vi färdas genom. I Torsbo, 4 km sydost om Hamburgsund, finns en av Sveriges största hällristningsområden. Bland de omkring 900 figurer från slutet av bronsåldern finns ett 4,5 meter långt skepp – Sveriges största.

Strax söder om Hamburgsund ligger Ranrikets gamla tingsplats – Hornbore ting. Ranriket var under folkvandringstiden (från omkring 400 till 550 e.Kr.) ett småkungarike. Ranriket omnämns av Jordanes redan på 550-talet och på 1230-talet i Snorre Sturlassons Heimskringla.

Hamburgö bebyggdes troligen i samband med sillperioder kring 1500-talets början. I mitten av 1500-talet inrättas en tullstation, på den plats som än än idag heter Tollbue (tullboden).

Nolhôtten och Piper – två måsten

Vi har nu kommit fram till linfärjan som tar oss de 130 meterna över till fastlandet. Väl framme parkerar vi bilen och äter middag på Nolhôtten krog, som har utsikt över sundet. Det är alltid ett skådespel och se båtarna panikbromsa när färjans vajer spänns upp i luften. Naturligtvis avslutar vi dagen med ett besök hos Pipers glass tvärs över gatan.

Visa Hamburgsundsregattan 2013 på en större karta