Blås Kajsa, sa seglare förr när de ville ha vind. Det behövde ingen seglare säga under Bohus-Malmöns båtklubb (BMBK) årliga regatta på BMBK-dagen. Det blåste styv bris. Några nybörjare i sina klasser önskade nog att Kajsa inte tog i så mycket.
Två seglingar genomfördes, med lunch i land. Först startade Laser, följt av Trissjolle, E-jolle, Optimist A och B och sist Optimist C. Banan var en djungelbana, det vill säga runt angivna fasta märken. Tack vare den friska vinden gick seglingen betydligt snabbare än beräknat. Och det blev många timmar i land.
Personligen har jag svårt att förstå upplägget. Seglare och deras familjer åker ända från Göteborg i söder och Strömstad i norr, tar sig på slingrande vägarna ut på Sotenäset och med färja över till Bohus-Malmön. Och så får de tillbringa större delen av dagen i land.
Det kan vara okej om det är trevligt i land, eller om arrangören anstränger sig för att göra det trevligt. Som på Hovenäset, där det finns fina bad- och solmöjligheter, och segelsällskapet erbjuder grillad korv, hembakat, kaffe och festis. BMBK kanske inte kan göra så mycket åt sitt läge. Men de hade kunnat anstränga sig lite mer än bara två rulltårtor köpta på Coop.
Den bristande respekten för de tillresta seglarna märks också i arrangörens attityden till tid. För två år sedan var vi en skara som klockan 10, när rorsmansmöte som regel brukar hållas, stod inför ett stängt klubbhus och utan närvarande arrangör. När de äntligen behagad släntra ned till klubben så förklarade seglingsledaren Dan Björkman att “här på Malmön tar vi det lungt”.
I fjol var det något bättre och likaså i år.
Arrangören brukar också bjuda på andra syrliga karameller. För två år sedan tyckte Björkman att det skulle vara skoj att starta med en läns istället för kryss som brukligt. Och förra året fick seglarna fundera på hur man bäst hanterar kniviga regelkonflikter som uppkommer när man tillåter styrbordsrundning av märken. Så jag må vara förlåten för att jag på överfärjningen funderade på vad Dan Björkman skulle hitta på i år. Inget visade det sig.
Seglingsledningen skall ha eloge för att de avdelade två av totalt tre säkerhetsbåtar att följa C-optimisterna. Det blåste som sagt styv bris. Och det var säkert hård bris i byarna. Inför andra racet drog Björkman in C-klassen. Rätt beslut enigt min mening. Min mellanson hörde till dem som stannade i land hela dagen.
En annan nybörjare i sin klass, Matilda Krantz, valde också att låta sin E-jolle stanna på landbacken. Men det gjorde inte hon. Matilda lånade David Kylebäcks optimist. Han var en av C-optimistseglarna som stannade i land. Tyvärr klarade mastfoten inte den hårda vinden, och Matilda fick bryta första racet. Inför det andra racet fick hon låna Erik Barregrens båt. Och med den kom hon in på en femte plats, med lillebror Jonatan Krantz, och klubbkompisarna Hugo Mårdbrink och Arvid Barregren före sig.
Total segrare i optimist A blev Hugo Mårdbrink.
Hjuvik knep också både första och andra plats i E-jolle. Inte konstigt, eftersom bara två Hjuvikare ställde upp. Oscar "Sickan" Pettersson tog förstaplatsen, följt av Caroline Pettersson.
I bokstavligt talat samma ögonblick som prisutdelningen var över öppnade sig himlen och det utlovade regnet kom.
Mina två seglare, Arvid och Erik, och övriga familjen tog färjan tillbaka. På vägen stannande vi vid
KustCharken vid Askum kyrka. En butik med fylld med nystyckat, hängmörat och närproducerat kött av nöt, gris och lamm, kyckling. Egenhändigt tillverkade korvar. Och därtill ost, kryddor, marinader, senap, sylt, honung, nötter, must m.m. Vi gick därifrån flera hundralappar fattigare – men med en välfylld korg med revben av närproducerat lamm, närodlad potatis, lokalproducerad havtornsmarmelad och hemmagjord rabarbersaft. Född och uppvuxen inte långt härifrån så glädjer det mig mycket att kunna köpa matkvalité och samtidigt gynna det lokala näringslivet
