Rafflande SM-final i lag-optimist

Söndag började lugnt. Bleke. Apa på land. Men vi i seglingsorganisationen går ändå ut för att snabbt kunna etablera en bana när vinden kommer.

Det är finaldag. Efter gårdagens 112 seglingar är 8 lag i final. De ska nu mötas i olika kombinationer, innan Svensk mästare kan utses.

Det är ett gediget schema, som ska hinnas med. Sen ska svensk mästare koras, och folk packa ihop sina båtar och sätta sig i bilen och åker hem till någonstans i Sverige.

Därför ligger vi i beredskap. För att snabbt få igång seglingarna när det väl fyller på.

Foto: Jonas Fritz.

Indiansommar

Det är en fantastisk sommardag – i slutet av september. Är det detta som Vilhelm Moberg menade när han skrev om indiansommar?, funderar jag.

Jag ligger i aktern på bojbåt 1. Huvudet mot en fender. Fötterna på relingen. Funderingarna övergå i dröm.

Fyller på

Jag sov gott när det knastrar till på VHF:en.

– Bojbåt 1. Dags att vakna, ropar Johan Burlin, seglingsledaren på bana 1 – finalbanan.

I norr, ute på Björköfjorden, krusar sig vattnet. Vindkraftverket på Hönö i väst står ännu stilla, men krusningen breder långsamt ut sig längre söderut. Vind är på väg.

Startfartyget justerar sin position. Lena Petersson, som är med mig i bojbåt 1, och jag lägger ut kryssmärket, första halvvindsmärket och målflaggan. I andra änden av banna lägger bojbåt 2 ut startflaggan och sina märken.

Det är en Z-bana; kryss, halvvind, läns, halvvind och kryss i mål. Banan ska ta ca 8 minuter att segla inklusive seglarnas manöver för att försvara sin position och mota bort konkurrenter.

Perfektionism

När del av banan är på plats åker Lena och jag tillbaka för att kontrollerar att allt är perfekt. Det är fortfarande för svag vind, så vi hinner.

Kryssmärket ligger perfekt. Rakt i vindögat för den som ligger mitt på startlinjen. Halvvindsmärket ser också bra ut när vi kollar både halvvinden och länsen vid märket. Men borta på målbåten tycker Peter Stålberg annorlunda.

Vi åker till målbåten och kollar från deras perspektiv. Mycket riktigt. Vindexen och halvvindens förlängning är inte riktigt nittio grader. Lena och jag åker tillbaka till märket och mäter igen. Nu är avvikelsen inte lika stor, men det finns där. Så vi flyttar märket. Då ropar seglingsledare och frågar varför.

– Den låg ju bra, säger Johan Burlin.

Ja, jag tyckte det också. Men uppenbarlkligen var det inte så. Eller…

Vrid

När vi ligger där, med ankarlinan uppdragen, så tycks helt plötsligt inget stämma. Men så faller allt på plats.

Det är vinden som vrider. Vridet kom fram till målbåten först och fortplantade sig sakta som sirap över hela banan. När vridet har tagit sig hela vägen ned till startbåten så var halvvindsmärket ett kryssmärke. Är det bestående?

Johan säger på radion att vi ska vänta. Och efter en stund vrider det tillbaka och stabiliserar sig någorlunda med ungefär samma vindriktning som från början.

Plan B

Ursprungligen var tanken att låta de 8 finallagen mötas i 28 race för att vaska fram fyra lag till semifinal. Men nu, efter att ha väntat på vinden, så beslutar Anders Höije, som är tävlingsledare, att gå till plan B: 12 race och sen semifinal. (Det fanns också en plan C och en plan D för alla eventualiteter.)

Först ut var Lerums segelsällskaps lag 1 (LESS 1) mot Hjuviks båtklubbs lag 1 (HjBK 1). LESS vinner en promenadseger. Oscar Engström, Alice Moss, Olle Aronsson och Carl Hörfelt är rankade 2, 3, 8 respektive 9 i Sverige. Inget annat av de 29 lag som ställde upp var är pappret i närheten av dem.

Semifinal och final

Efter 12 race, en kortare paus för lunch och poängberäkning, var det daga för semifinal. Det var förstalagen från Lerum (LESS), Rörvik (RÖSS), Kullavik (KKKK) och Långedrag (LDSS) som skulle gör upp om de två finalplatserna.

Bojbåt 1, som Lena och jag skötte, var nu uppgraderad till linjebåt. Vi låg för ankare vid mållinjen och förde protokoll över målgången sett från vår sida.

Vid några tillfällen var det så på håret att målbåten och vi behövde konferera. Men vid samtliga tillfällen hade vi samma uppfattning, vilket kändes betryggande.

Fördelen med att vara linjebåt är att vi kan följa semifinalerna och finalerna på nära håll. Och det är verkligen sevärt. Otroligt rafflande.

LESS gick från klarhet till klarhet. De vann båda sina semifinalrace och två av de tre finalracen. Men det var RÖSS som stod för den verkliga spännande seglingen.

Jäklar var de kämpade. Och i mitt tycke var det Fabian Magnusson, rankad som nummer 1 i Sverige, som var den största entertainern. Vilken segling, vilken dramatik och vilken spänning han bjöd på. Grymt jobbat.

Vinnare

Men trots att Fabian Magnusson, Eskil Jonasson, Rasmus Lindström och Lukas Lindström gjorde ett fantastiskt arbete med sina båtar fick de se sig slagna i finalen av LESS.

LESS som har slöseglat sig rakt igenom hela tävlingen. (Okej, det var kanske en överdrift, men det är inte många seglingar där de har mött riktigt svårt motstånd.) Oscar Engström, Alice Moss, Olle Aronsson och Carl Hörfelt är mer än värdiga att tituleras svensk mästare i lagsegling med optimistjolle. Grattis!

Bilder och filmer

Nedan lägger upp filmer allt eftersom jag får in dem från Jonas Fritz och Peter Björk som har gjort ett kanonjobb med att dokumentera årets höjdpunkt i optimistsegling.

Foto: Jonas Fritz.

Foto: Jonas Fritz.

Foto: Jonas Fritz.

Foto: Jonas Fritz.

Semifinal race 1. Film: Jonas Fritz.

Semifinal race 2. Film: Jonas Fritz.

Semifinal race 3. Film: Jonas Fritz.

Tredje plats. Film: Jonas Fritz.

Final race 3. Film: Jonas Fritz.

Foto: Jonas Fritz.

Foto: Jonas Fritz.

Foto: Jonas Fritz.

Foto: Jonas Fritz.

Foto: Jonas Fritz.

Foto: Jonas Fritz.

Foto: Jonas Fritz.

Foto: Jonas Fritz.

Foto: Jonas Fritz.

Lagen och resultaten

För kalenderbitaren finns mer att hämta i laguppställningen och resultatlistan:

• Lagen
  
• Resultat

Hysterisk segling i Hjuvik – bilder och filmer efter första dagen på Lag-SM 2015

Foto: Jonas Fritz

Hysteriskt. Hysteriskt mycket arbete. Hysteriskt antal starter. Och hysteriskt roligt. Det sammanfattar Lag-SM i optimistjolle.

Jag skulle kunna lägga till hysteriskt trött. För så känner jag mig, och garanterat övriga funktionärer.

Hjuviks båtklubb har idag genomfört 112 race på två banor. Var 8:e minut har två nya race startats. I varje race seglar två lag om vardera fyra seglare. Det innebär 896 rundningar runt kryssmärken, halvvindsmärken och länsmärken. Mellan dem ska märken justeras nån meter hit eller dit. Och lika många målgångar ska protokollföras och rapporteras in till kansliet.

Som sagt, vi funktionärer är trötta, men mycket nöjda. Första dagen på sjön har flutit på riktigt bra. Som ett välsmort maskineri, om jag får säga det själv. Likadant på land, där föräldrar har kunnat se racen live på tv-skärm, välja och vraka ur ett stort sortiment av hembakat eller köpa sig en hamburgare eller två.

Hysteriskt trött, som sagt; det känner jag mig. Så därför ska jag inte försöka mig på att skriva mer. Utan lämnar dig att själv titta på några bilder och filmer.

Hjuviks båtklubb under Lag-SM i optimistjolle under 2015. Foto: Jonas Fritz

Johan Burlin har genomgång med funktionärer inför första dagen. Foto: Thomas Barregren

Foto: Thomas Barregren

Foto: Thomas Barregren

Foto: Thomas Barregren

Alexander Kongstad kör bojbåt 1 på bana 1. Med ombord är också Filip Erenstedt och jag. Foto: Thomas Barregren

Peter Stålberg (överst), Sten Bergqvist och Julia Stålberg bemannade målbåten på bana 1. Foto: Thomas Barregren

Stefan Kylebäck är säkerhetsansvarig. Foto: Thomas Barregren

Foto: Thomas Barregren

Foto: Thomas Barregren

Foto: Thomas Barregren

HjBK och huvudsakligen bana 1 från ovan. Film: Peter Björk

HjBK och huvudsakligen bana 2 från ovan. Film: Jonas Fritz

Film: Jonas Fritz

Film: Jonas Fritz

Film: Jonas Fritz

Att angöra en brygga

Det är söndag den 20 september. Solen värmer gott. Vinden är knappt kännbar.

Jag guppar omkring i Mats Peterssons ribb, tillsammans med Madeleine Fritz, Anette Karlsson, Sten Bergqvist, Magnus Erenstedt och Johan Taws. Våra barn slöseglar i väntan på att apan ska tas ned.

Lördag

I går var det annorlunda. Här ute, på Motala Seglarsällskaps yttre banområde, blåste det 13 meter per sekund och gick 3 meter höga vågor enligt seglingsledaren. Därför hölls seglingen långt inne vid Motalabron. Där det ”bara” blåste 8–9 meter per sekund. Senare sjönk det till 6–7 meter per sekund.

Jag var inte med ute i någon ribb i går. Kände mig tvungen att stanna i land och jobba på en presentation som jag ska hålla i Malmö senare i veckan. Lika bra det. Annars hade jag fått stå ut med Mats gliringar hela dagen.

Fan, fan, fan…

Jag körde coachribben från Hjuvik till Motala. Just när min son och jag hade sjösatt den igår morse så insåg jag mitt misstag.

Fan, fan, fan…, tänkte jag. Vad gör jag nu? Jag måste få hjälp.

Snabbt förtöjde jag båten i en bräda, och stack tillbaka till Motala Seglarsällskaps klubbstuga.

Båttjuv, någon?

Jag får syn på Sten Bergqvist och ropar:

– Sten, vet du hur man tjuvkopplar en utombordare?

Jag hade glömt startnyckeln. :-/ Sten svarade att han inte har någon erfarenhet av det. Sagt med en aning krispighet.

Jag förstod mitt misstag. Frågan kan uppfattas som att jag förutsätter att han har skaffa sig sådan erfarenhet. Men jag hinner inte be om ursäkt innan han säger att han säkert kan lösa det med lite hjälp från Mats Pettersson.

Men var är han?

Utskrattad

Jag letar, och får till slut syn på honom. I ivrigt samspråk med någon – som alltid.

– Mats, börjar jag lite trevande. Han kan vara en smula kärv ibland. Bäst att ta tempen först. Men idag visar han upp sin bästa sida. Den glada och jovialiska Mats. Lättad förklarar jag mitt dilemma.

Först skrattar han hjärtligt Sen tar han upp sin mobil. Gör några magiska rörelser med fingrarna, pratar i mikrofonen, lyssnar, och lägger på. Leendet visar att allt är under kontroll.

Det visar sig vara löjligt enkelt – egentligen chockerandes enkelt – att starta en motor utan startnyckel. Om man vet hur. Inga verktyg. Inget våld. Bara öppna huven och…

Sjösättning

Lättad hjälper jag min son ut. Det är hans första tävling i E-jolle. Det är Elitserien. Denna gång i Motala.

De två tidigare tävlingarna i serien har Arvid missat. Första gången på grund av en rejäl sträckning i ljumsken. Den andra på grund av att att bitarna i vardagspusslet inte passade ihop. Men det gör inte så mycket. Den här säsongen är tävlandet bara träning.

Utskrattad – igen

När jag har hjälpt Arvid i vattnet går jag tillbaka till sjösättningsrampen för att se till coachribben. Den är borta. Mats har redan hjälpt Nicklas Dackhammar, Hjuviks coach, igång med motorn.

Jag går ut på bryggan för att tacka Mats. Men jag hinner knappt inom hörhåll innan…

– Det var ju en snygg förtöjning, tjoar han på sin breda ur-göteborska, följt av ett bullrande skratt.

– Vad då?, säger jag oförstående. Fast jag vet vad det är. Jag gjorde tre halvslag på en bräda. Inte världens bästa förtöjning, men den var ju högst tillfällig, och vindriktningen gjorde att den inte skulle kunna glida av. Jag öppnar munnen för att förklara, men inser att det inte är någon idé. Inte med Mats. Det får man bjuda på.

– Jag tog en bild, säger han. Du kan använda den i bloggen.

Ja, varför inte tänker jag, och ber honom att skicka den.

Söndag

Här sitter jag nu – i Mats ribb. Han har redan frågat hur det går med bloggen.

– Glöm inte att ta med bilden, skrockar han bakom ratten.

– Den är med, svarar jag.

Apan är fortfarande uppe. Seglingsledaren mäter vind och riktning. Det har ökat till över 2 meter per sekund.

– Seglingsbart om vinden inte vrider, säger Sten.

Nu tutar de från startbåten! Apa ned. Nu blir det ”action”.

Race

Startförsöket misslyckas. Allmän återkallelse. En handfull båtar blir diskvalificerade för svartflagg. Bland andra Caroline Pettersson och Edwin Taws.

Nytt försök. Samma sak. Nu blev också Filip Karlsson diskvalificerad.

Till sist kommer de iväg. Jag tittar spänt efter Arvid. Detta är som sagt hans första regatta i E-jolle.

Jag räknar med att behöva behöva titta i bakre fältet – som när han var ny i optimisten. Plats 100? 90? 85? Men nej! Han ligger bra till på kryssen. Hoppas det håller i sig.

Wow! Plats 23. Inte dåligt! Även det andra racet gick riktigt hyggligt. Plats 37.

Hela resultatet hittar du här.

P.S.

Nu är det torsdag. Jag sitter på båtklubben och korrekturläser blogginlägget.

Det har varit en sådan där vecka, du vet. Så jag har inte haft tid förrän nu. Mats har förstås kommit med gliringar. Ha ha…

Till Mats

Höstpremiär för klubbmästerskap i propaganda väder

Klicka på filmen ovan för att se Jonas Fritz video från onsdagsseglingen.

Propaganda väder. Det uttrycket har jag hört till och från i seglarkretsar. Men sällan har det varit så giltigt som när 2015 års höstomgång av Hjuviks Båtklubbs klubbmästerskap – mer känd som ”onsdagssegling – drog igång. Ord kan inte göra den fina kvällen rättvisa.

Det enda som störde lugnet var den där ettriga myggan… Nej, vänta… Den är en drönare. Jonas Fritz närmare bestämt. Alltså… Jonas är inte en drönare. Men han flyger en, som filmade dagens race. Filmen ger en aning om hur vacker vädret var. Men framför allt ger det en aning om vilken potential drönare kan ha både som träningsverktyg och som ett sätt att göra segling mer publikvänlig.

Det fina vädret hade ett pris. Lite vind. Det var inte värre än att det gick att segla. Men det andra ställde seglingsledare Annika Engman in. Och lika väl var det, för vinden dog strax efteråt.

Det var 29 seglare som deltog. 18 optimister (7 A och 11 B) och 11 E-jollar. Riktigt roligt att se så många på plats.

Oscar ”Sickan” Pettersson tog hem spiken bland E-jolleseglarna. Han klådde Europamästaren Albin Johnsson som kom två, följt av Julia Stålberg.

Axel Burlin knep förstaplatsen bland A-optimister, följt av Johan Kylebäck och Love Stranäng.

De tre E:na toppar resultatlistan för B-optimister: Emil Wolfgang, Emil Casserdahl och Erik Barrgren. Unge herr Wolfgang var riktig vass. Han höll på att komma först över mållinjen av alla optimister, men fick se sig slagen av Axel Burlin på mållinjen med en halv decimeter.

Nedan följer resultatlistorna.

E-jolle

Rank	Class	Nat	SailNo	HelmName	Club	19 aug R1	Total	Nett
1	E-jolle	SWE	91	Oscar Petterson	HjBK	1	1	1
2	E-jolle	SWE	10	Albin Johnsson	HjBK	2	2	2
3	E-jolle	SWE	39	Julia Stålberg	HjBK	3	3	3
4	E-jolle	SWE	3564	Stina Granholm	HjBK	4	4	4
5	E-jolle	SWE	3466	Arvid Barregren	HjBK	5	5	5
6	E-jolle	SWE	3548	Marcus Fritz	HjBK	6	6	6
7	E-jolle	SWE	87	Filip Erenstedt	HjBK	7	7	7
8	E-jolle	SWE	3328	Anton Lundin	HjBK	8	8	8
9	E-jolle	SWE	3684	Alexander Kongstad	HjBK	9	9	9
10	E-jolle	SWE	3501	Jonathan Krantz	HjBK	10	10	10
11	E-jolle	SWE	3567	Filip Karlsson	HjBK	11	11	11

 

Optimist A

Rank	Class	Nat	SailNo	HelmName	Club	19 aug R1	Total	Nett
1	Optimist A	SWE	4583	Axel Burlin	HjBK	1	1	1
2	Optimist A	SWE	4519	Johan Kylebäck	HjBK	2	2	2
3	Optimist A	SWE	4576	Love Strandäng	HjBK	3	3	3
4	Optimist A	SWE	4135	Johan Ivarsson	HjBK	4	4	4
5	Optimist A	SWE	4607	Matilda Spårman	HjBK	5	5	5
6	Optimist A	SWE	4116	Zoe Opdendries	HjBK	6	6	6
7	Optimist A	SWE	4420	Agnes Boman	HjBK	7	7	7

 

Optimsit B

Rank	Class	Nat	SailNo	HelmName	Club	19 aug R1	Total	Nett
1	Optimist B	SWE	4215	Emil Wolfgang	HjBK	1	1	1
2	Optimist B	SWE	3870	Emil Casserdahl	HjBK	2	2	2
3	Optimist B	SWE	4060	Erik Barrgren	HjBK	3	3	3
4	Optimist B	SWE	4508	Hanna Rahm	HjBK	4	4	4
5	Optimist B	SWE	4228	Fredrik Kongstad	HjBK	5	5	5
6	Optimist B	SWE	4336	David Kylebäck	HjBK	6	6	6
7	Optimist B	SWE	3469	Melker Ekberg	HjBK	7	7	7
8	Optimist B	SWE	473	Joakim Fritz	HjBK	8	8	8
9	Optimist B	SWE	4087	David Karlsson	HjBK	9	9	9
10	Optimist B	SWE	3758	David Göransson	HjBK	10	10	10
11	Optimist B	SWE	4177	Filippa Boman	HjBK	12 OCS	12	12

 

Lilla Tjörn runt 2015

En riktig skön sensommardag. Solen steker och en måttlig bris svalkar. Ett perfekt väder för både seglare, som ska ta sig runt Stenungsön, och deras föräldrar som kan lapa sol på gräsmattan nedan för Stenungsund Segelsällskaps klubbstuga. Mycket bättre förhållande för Lilla Tjörn runt kan man inte hoppas på.

Men nu är seglingarna över. Klockan är efter två. Jag sitter på gräsmattan, i skuggan av ett partytältet som Susanne Kylebäck har tagit med. Barn och föräldrar är mätta och glada efter att ha intagit grillade korvar med bröd, lök och annat som hör till, nedsköljt med Festis och avrundat med en chokladboll eller två.

Den goda brisen, som i byarna ökade till frisk, tog seglarna runt Stenungsön på knappt en och en halvtimme. Som vanligt var vindarna under Källösundsbron en häxkittel, och lika säkert som amen i kyrkan fastnade många i lä bakom Stenungsöns norra udde. Men inte Hjuviks seglare.

Deras coach – omtyckta Johanna Skoglund – hade noggrant gått igenom banan på morgonen, och förklarat vilka faror och fällor som väntar de tretton. Och de hade lyssnat.

— Bra jobbat, säger Johanna. Hon har samlat seglarna runt sig. Jag sitter alldeles intill och skriver detta – och tjuvlyssnar. Hon berömmer barnen för att de har ansträngt sig och gjort bra ifrån sig.

Hon är inte den mångordiga typen. Men det behövs inte. Jag hör att hon är mäkta nöjd med seglarna. Stolt tror jag. Med rätta.

Det gick riktigt bra för flera. Och bäst gick det för Emil Wolfgang, som kom blev 3:a bland pojkar födda 2004.

För hälften av de tretton hjuviksbarnen var det premiär. Och för de flesta andra är det bara andra eller tredje gången. De som tidigare har försvarat Hjuviks båtklubbs färger saknas. De har redan bytt till E-jolle.

Att det är så många gröngölingar är lovande för framtiden. Roligt att arbetet med att nyrekrytera och behålla seglare ger resultat. I det sammanhanget förtjänar lagledarna – Susanne Kylebäck, Roger Casserdahl och Maria Kongstad – att lyftas fram. Tillsammans med andra föräldrar gör de ett fantastiskt arbete för att segling i Hjuviks båtklubb ska bli en riktig trevlig familjeaktivitet.

Så här placerade sig hjuvikarna i sina respektive åldersgrupper:

Grupp	Grupplacering	Segelnr	Seglare
2005–	15	SWE 4473	Joakim Fritz
2005–	19	SWE 4060	Erik Barregren
2005–	21	SWE 4336	David Kylebäck
2005–	34	SWE 3469	Melker Ekberg
2005–	37	SWE 4087	David Karlsson
2005–	41	SWE 4177	Filippa Boman
2004	3	SWE 4215	Emil Wolfgang
2004	17	SWE 4508	Hanna Rahm
2004	26	SWE 3870	Emil Casserdahl
2003	11	SWE 4135	Johan Ivarsson
2003	24	SWE 4420	Agnes Boman
2003	27	SWE 4576	Love Carlander Strandäng
2003	34	SWE 4519	Johan Kylebäck

Och detta blev deras totalplaceringar:

Tid	Totalplacering	Segelnr	Seglare
01:15:31	21	SWE 4215	Emil Wolfgang
01:18:26	38	SWE 4135	Johan Ivarsson
01:21:20	67	SWE 4420	Agnes Boman
01:21:26	70	SWE 4473	Joakim Fritz
01:21:27	72	SWE 4576	Love Carlander Strandäng
01:23:49	89	SWE 4060	Erik Barregren
01:23:57	92	SWE 4519	Johan Kylebäck
01:24:45	100	SWE 4336	David Kylebäck
01:25:31	105	SWE 4508	Hanna Rahm
01:27:11	119	SWE 3870	Emil Casserdahl
01:30:55	136	SWE 3469	Melker Ekberg
01:34:38	142	SWE 4087	David Karlsson
01:36:27	146	SWE 4177	Filippa Boman

Här hittar årets resultat och äldre ändå från 2008.

Vad krävs för framgångsrik seglarklubb?

Detta är mina personliga reflektioner över sju år som medlem i Hjuviks Båtklubb och funderingar på vad som krävs för en juniorklubb ska bli framgångsrik.

Varför är HjBK inte Sveriges bästa optimistklubb?

Idag slutar ett mästerskap för optimistjolle och ett annat börjar. EM avslutas i walesiska Pwllheli (hur man nu uttalar det), och NM börjar i finska Kirkkonummi. Och om några veckor är det VM i polska Dziwnów. Vet du hur många seglare Hjuviks Båtklubb (HjBK) skickar till dessa tävlingar?

En. Just det. Hjuviks Båtklubb skickar bara en seglare. Samma båtklubb som jag stolt hävdar är Europas största E-jolleklubb och bästa. Men HjBK är definitivt inte Europas, Sveriges eller ens Göteborgs största optimisjolleklubb, och absolut inte bäst. En klubb med stolta anor och många framgångsrika optimistseglare genom åren. Vad har hänt?

Mitt perspektiv

Jag kom i kontakt med Hjuviks Båtklubb för sju år sedan. Det var höst. Min äldste son Arvid var hade precis börjat första klass. En dag satt en lapp i skolan. En inbjudan till informationsträff om Hjuviks Båtklubbs sjövett- och kappseglingsskola.

Jag kunder inte segla, men har ända sedan barnsben drömt att lära mig (vilket jag sen har gjort – hjälpligt). Jag ser segling som lika självklart att lära sig som cykling, simning, skridsko och skidor. Så Arvid och jag gick till informationsträffen.

Det var Sten Bergkvist som höll mötet. Då kände jag inte till hans kompetens och meriter. Men det han sa lät bra. Inte minst det där med att barnen kan ha segling som sin idrott – ungefär som fotboll.

Så kom det sig att Arvid började kappseglingsskola den hösten, och jag och resten av familjen blev medlemmar i Hjuviks Båtklubb.

Under hösten och vintern fick Arvid och de andra barnen lära sig sjövett varvat med simning i badhuset i Sörred (Torslanda). Till våren, när det var tillräckligt varmt i vattnet, så hoppade barnen i optimistjollar. Efter sommarens ordinarie seglarskola fick de sällskap av en handfull till.

Därför är HjBK inte bäst

Jag tror de var närmare tjugo barn som fortsatte att segla den där hösten. Arvids andra höst som seglare. Idag är det bara fem som fortfarande är aktiva.

Där har vi i en del av förklaringen till vad som har hänt. Tre av fyra har slutat. Det gör ont att få en bom i huvudet. Andra aktiviteter lockar mer. Föräldrar vill inte engagera sig. Orsakerna är många, och inte unika för HjBK.

Det andra som hände var att det inte blev någon mer kappseglarskola. Bara ordinarie. Och av alla barn som lärde sig segla varje sommar var det färre än var tjugonde som fortsatte.

Med andra ord var vi för fyra, fem, sex år sedan dåliga på att rekrytera och behålla nya seglare. Det syns idag. Av cirka hundra som seglade årets rikskval, var bara fem från Hjuvik.

Vems fel?

När det efter år av framgång går sämre för en idrottsklubb, i vilken idrott som helst, så vill de aktiva barnens föräldrar hitta en bekväm förklaring och enkel lösning.

Den bekvämaste förklaringen är fel och brister hos tränaren; och den enklaste lösningen är att hen slutar. Ungefär så skedde i vår klubb.

Men var det egentligen den tidigare tränarens fel?

Han la hela sin själ i och stor del av sin fritid på att träna barnen, hitta och boka assisterande tränare och coacher till tävlingar, arrangera påskläger, fixa Marstrandsläger under vår och höst och dagläger under sommaren och säkert tusen andra saker.

På toppen av allt detta har han egna barn som alla är framgångsrika seglare. Var och en av dem krävde säkert minst lika mycket tid av sin pappa som Arvid av mig.

Så var det den tidigare tränarens fel att HjBK under några år inte arbetade tillräckligt aktivt med att rekrytera och behålla seglare?

Nej! Felet är alla vi andras. Vi som bara stod på bryggan och tyckte det var bekvämt och bra att tränaren fixade allt.

Ny ordning

Sedan par år tillbaka har HjBK en ny ordning.

Vi hyr in en professionell tränare. Professionell i ordets egentlig betydelse. Tomas Kjellstrand har det som sitt jobb. Till sin hjälp har han assisterande tränare, som inte allt för länge sedan själva seglade i klubben.

Tomas och hans assisterande tränare fokuserar bara på träningen. Det administrativa runt omkring tar föräldrar hand om.

Mattias Mårdbrink och Magnus Erenstedt gör ett fantastiskt bra och viktigt arbete med att planera all träning och hitta och bok tränare och coacher. Mattias ansvarar också för sommarseglarskola och nyrekryteringen därifrån.

Var och en av de fyra träningsgrupperna – grön, blå och röd optimist samt E-jolle – har en förälder som lagledare. Lagledarna sköter all markservice; från att fixa varm choklad efter träningen en kall höstkväll till att utbilda nya föräldrar.

Andra föräldrar ansvara för lägerverksamheten, båtar, trailers, med mera.

Den stora skillnaden mellan för sju år sedan och idag är att många fler delar på bördan som den tidigare tränaren bar på själv. Det gör det möjligt att fokusera på lite mer än bara träning. Framför allt har rekryteringen och omhändertagandet av barn och föräldrar blivit bättre.

Mina funderingar

Jag har funderat en del under sommaren på vad som gör en seglarklubb framgångsrik. En juniorklubb som HjBK. Inte en elitklubb som GKSS.

En juniorklubbs framgång kan inte mätas i enskilda seglares framgångar, utan i hur många som har framgångar.

Eftersom alla seglare inte är skapta lika – några är sämre, några är bättre, de allra flesta någonstans däremellan – så finns ingen annan långsiktig hållbar strategi för en juniorklubb än att ge så många som möjligt chans att segla och utvecklas som kappseglare. En bred bas ger en bra spets, som det heter på idrottssvenska.

Naturligtvis är det frestande att fokusera lite extra på en eller par seglare som visar sig mycket lovande. Och självklart ska de ha hjälp att fortsätta att utvecklas. Men det kan inte vara en strategi, för när de slutar eller går vidare till annan båt och klubb, så måste deras första klubb börja om från början. Bredd måste vara förstaprioritet. Spets andraprioritet.

Men en satsning på bredd kräver mycket tid och energi. Tid och energi som ingen enskild har, hur hängiven hen än är. Stor hängivenhet kan räcka till att skapa en spets. Men räcker inte på långa vägar till att skapa en bredd. Därför kräver breddsatsning många föräldrars engagemang.

Lätt sagt, svårt gjort

Men det är en sak att säga att alla föräldrar måste engagera sig. En annan att få dem att göra det. Det blir lätt att några få föräldrar drar ett stort och tungt lass. Några fler hjälper till då och då. Men de allra flesta gör inte mycket.

Den situationen är inte mycket bättre än med bara en engagerad föräldratränare. Den kan till och med vara sämre. Det blir lätt en polsk riksdag, och satsning vare sig på bas eller spets.

Jag tror de flesta som bidrar lite eller inte alls inte gör det för att de inte kan eller vill engagera sig, utan av andra skäl.

• De förstår inte att deras bidrag behövs.
• De förstår att deras bidrag behövs, men vet inte var de ska börja.
• De vet hur de kan bidra men känner sig inte välkomna.
• De är välkomna men vågar inte av rädsla för att det slutar med de får dra det tunga lasset – något de inte kan eller vill.

Det som saknas är en organisation som är större än de aktiva föräldrarna. Det behövs roller med tydligt ansvar och exekutiva befogenheter. Det behövs dokumenterade processer för hur saker och ting ska skötas – allt från sommarläger till överlämning till efterföljare.

Jag är övertygad om att detta är nödvändigt för att en klubb ska vara framgångsrik år efter år. Så länge dessa saker inte är på plats, kommer klubbens formkurva i bästa fall att vara ryckig. Fyra, fem, sex dåliga år när en spets byggs upp från grunden, följt av några år när få plockar hem vinster, följt återigen av fyra, fem, sex dåliga år när allt görs om, och så vidare.

Kontroversiell åsikt

Vägen till framgång för en juniorklubb är alltså, enligt min mening, breddsatsning med stort föräldraengagemang. Inget revolutionerande i det. Jag tror alla skriver under på det. Svårigheten är att få det hända på riktigt.

Men det finns en roll som jag tror juniorklubbar inte ska bemanna med föräldrar: tränare. Jag inser att det är en kontroversiellt åsikt som inte alla håller med om.

Föräldrar som själva har eller har haft en seglarkarriär kan bevisligen segling, och har mycket kunskap och erfarenhet att ösa ur. Många tycker (säkert med fog) att de är bäst på att lära sina egna barn att segla. Det argumenterar jag inte emot. Och när de ändå gör det så kan de passa på att lära andra jämnåriga barn också. Det låter ju mycket förnuftigt. Både effektiv användning av förälderns tid och engagemang och billigt för klubben. Win/win.

Jag håller med. Win/win – på kort sikt. Men sen då? När föräldratränarens barn blir bättre och bättre och kvalificerar sig till mästerskap? För det är ju ovedersägligen så att barn till föräldrar som själva har haft en framgångsrik seglarkarriär också blir framgångsrika. Ska föräldern då avstå från att hjälpa sitt barn att nå så långt som möjligt för att istället ta hand om den breda basen? Nej! Han eller hon ska naturligtvis hjälpa sitt barn. Men vem ska då ta hand om övriga?

Det är här som jag tror förespråkare för föräldratränare tänker fel. De tror att föräldratränarna klarar att fokusera både på spetsen och bredden. Jag vet att de gör sitt allra bästa för att räcka till. Men jag hävdar att det inte fungerar så bra i praktiken, och att det därför är att föredra tränare som helt enkelt är inhyrda.

Slutsats

En juniorklubbs framgång mäts i antal seglare som får chans att komma till NM, EM och VM. Det finns ingen annan långsiktig hållbar strategi för en klubb med sådana ambitioner än att ge så många som möjligt chans att segla och utvecklas som kappseglare. En bred bas ger en bra spets. Men att bygga en bred bas kräver mycket föräldraengagemang, och det får man bara om det finns tydliga roller och processer som överlever föräldrageneration efter föräldrageneration. Föräldrar kan ha, ska ha, alla roller – förutom tränarnas.

HjBK:s framtid

Med tre söner har jag minst sju år till i Hjuvkiks båtklubb. Jag ser med tillförsikt fram emot de åren, och tror att vår nya breddsatsning, som inte bara är läpparnas bekännelse utan reell, kommer att ge resultat – om fyra, fem, sex år.

Fyra, fem, sex år?! Det är en ruskig lång tid. Ja, men det tar ju såpass lång tid innan det bland dem som börjar segla i år, eller började i fjol eller i förrfjol, växer fram seglare som kvalificerar sig till de internationella mästerskapen.

I väntan på det kommer det vara lite tunnare med hjuvikare i Svenska Optimistjolleförbundets representationslag. Men helt tomt kommer det inte vara. I år finns Hugo Mårdbrink med i NM-laget 2015. Och nästa år finns förhoppningsvis några andra där.

7 hjuvikare i VM

Solsken och svag vind från sydväst. Det är förhållandena den första tävlingsdagen på VM för E-jolle.

Tävlingen hålls på vatten utanför norska Arendal, som ligger på norska ostkusten (ja, de har en sådan också), 150 km rakt västerut från Hunnebostrand och lika långt norr om Jylland.

Sverige har flest seglare

Här tävlar 109 E-jolle seglare från Sverige (33 st), Norge (17 st), Tyskland (16 st), Danmark (15 st), Spanien (15 st), Finland (6 st), Frankrike (5 st) och Tjeckien (2 st).

Det svenska landslaget är överlägset störst, med 30 deltagare. Sju av dem är från Hjuviks Båtklubb (HjBK): Celina Burlin (SWE 33), Hanna Johnsson (SWE 22), Caroline Pettersson (SWE 99), Stina Granholm (SWE 3564), Ida Moss (SWE 66), Julia Ståhlberg (SWE 39) och Albin Johnsson (SWE 10). Dessutom tävlar Anton Olsson (SWE 3579) för HjBK. Stenungsunds seglarsällskap är hans ordinarie hemvist.

Banområde och seglarby

Det är Arendal Seilforening som arrangerar årets världsmästerskap i Europa-jolle. Segelsällskapet har stolta anor som går tillbaka till 1878. Sedan 1938 huserar de på Lille Brattholmen i Rævesandsfjorden. Men det är inte där seglingarna hålls.

För ändamålet har man intagit Hove Leirsenter som ligger cirka en mil utanför Arendal. Därifrån är det cirka två sjömil till banområdet sydost om Merdø. Vid lättvind tar det säkert en timme att ta sig ut till banområdet.

Bild överst på sidan visar Hoveodden på Tromøy. Det är där seglarbyn finns, och det sydväst om udden som seglingarna hålls. Bilden kommer från Wikpedia.

Invigning

Regnet till trots invigdes igår European World Championship 2015 med pompa och ståt.

Posted by Europe World Championship 2015 Arendal on den 19 juli 2015

Nu börjar det allvaret

Idag börjar allvaret. Under sex dagar ska de 98 tävlande göra upp om vem som är bäst i världen i att segla E-jolle. Heja Sverige! Heja Hjuvik!

Följ tävlingarna på på Twitter och se resultatet här. Det finns också en Facebook-sida och webbplats.

Dramatik vid Hovenäset

Tjugo optimister är på väg mot mållinjen. Det är en lång kryss, och på vägen ska de passera ett sista märke. Det är en djungelbana, också kallad skärgårdsbana, så det gäller att ha koll på vilka bojar som ska rundas.

Helt plötsligt ligger tre seglare från allra längst bak uppe i toppen. De har missat att runda det sista märket. Seglarna i toppen ropar till dem: "Ni måste runda märket!"

Jag följer dramatiken från berget vid Klevekilens mynning i Örnefjorden. Hur ska det gå?

Juliregatta 2015

Det är Juliregatta i Hovenäset. En kär gammal tradition; åtminstone från 60-talet.

Hit åker vi varje år. Det är en av sommarens trevligaste regattorna på Bohuskusten. Alltid fint väder. Perfekta åskådarplatser – både uppe på berget och på bryggan som löper runt detsamma. Gott hembakat. Och en varierande seglats runt Lilla och Stora Furön.

Med sådana förutsättningar är det lätt att bortse från en och annan miss. Som till exempel att inte diskvalificera tre seglare som inte seglade utanför startflaggorna trots att de var i triangeln mellan startlinjen och kryssmärket efter att flagga I ("kamelskiten") har tagits ned.

Men att inte diskvalificera seglare som tar sig från botten till toppen genom att segla fel bana är en väl stor miss att ha överseende med.

Nu ropar seglarna som närmar sig mål till de tre som har förvirrat sig: "Ni måste runda märket!" Och får svar av sitt eget eko. Jag ser i kikaren att de tre seglarna reagerar, tittar sig omkring, och överväger sina alternativ.

Söt liten badplats

Bakom det knappt 10 meter höga berget som jag står på vajar en vimpel i den svaga vinden. Där nere ligger en av Bohusläns sötaste små badplatser. Den är riktig pittoresk med sin lilla bilparkering, lilla kiosk, lilla gräsmatta, lilla strand, och små klippor. Med flaggstång och allt.

Från badplatsen går en brygga runt hela berget. Halvvägs runt finns ett hopptorn som begagnats flitigt av barn och en och annan vuxen.

Seglingsledaren, Per Abrahamsson, som är född och uppvuxen här, berättar att när han var barn så sprang de över berget och hoppade rakt ut i vattnet. "Men då fanns väl inte bryggan där?", blev den häpna följdfrågan. "Joo…", svarar Per.

Sportmanship

Lika häpen som Pers berättelse gjorde mig, blev jag av att se att en av de tre seglarna, och den enda A-optimisten av de tre, fortsätta mot mål, trots att hon rimligen måstet vara medveten om att hon fuskar. De två andra, Erik Bengtsson (BKSS) och David Kylebäck (HjBK), har vänt om och seglar ned mot märket som de har missat. Det är sportmanship.

Den tredje seglaren kommer in på platsen före min äldste son. Jag frågar honom, när han liggandes intill bryggan inmundigar mat som hans mor har räckt honom, om han ska protestera. "Nä", svarar han. "Det är inte värt besväret."

Nu är det dags för det andra och sista racet. De tjugo optimisterna kommer iväg utan mankemang, och alla seglar rätt väg denna gång.

Protest!

När seglingarna är över, jollarna uppdragna, och vi hjälps åt att ta hand om två optimistseglare, så kommer David Kylebäck marscherades. "Arvid, kan du vara mitt vittne?", ropar han med bestämd röst. Han tänker protestera mot A-optimisten som genade. "Jag kan inte", svarar min son. "Jag såg det inte själv. Hörde bara talas om det."

"Jag såg det", säger hans yngre bror Erik. Inte konstigt. Han låg ju jämsides, fast på rätt kurs, med de tre som seglade fel.

Protestförhandlingar är aldrig populära, men kanske allra minst på sommarregattorna. Alla vill hem till grillen, ut till badplatsen eller vart de nu styr kosan. Men jag säger inget. Jag tycker den som ombeds vara vittne ska ställa upp. Dessutom är det en bra övning för de två gröngölingarna.

Davids mamma trodde inte det skulle bli protestförhandling. Felseglaren var ju om inte förr så efter race två medveten om att hon hade gjort fel, så rimligtvis skulle hon förklara sitt misstag själv. Men protestförhandling blev det. Och flickan diskvalificerades.

Vinnarna

Så kunde äntligen prisutdelning hållas. I optimist A vann Lukas Lindström (RÖSS), följt av Matilda Werton (LDSS) och Jennifer Öhrnell (RÅSS). I optimist B vann Hampus Andersson (LSSG), följt av Erik Rahm (LESS) och Elsa Aronsson (LESS). I optimist C vann Elin Mattsson (SFSS).

Besök på Bohus-Malmön

Resten av eftermiddagen och kvällen förflöt lika traditionsenligt som små grodor på midsommar och Kalle Anka på julafton. Först bad vid den söta lilla badplatsen. Sen färja över till Bohus-Malmön för besök hos familjen Kylebäck. Det enda som bröt mönstret var att vi inte lastade av optimistjollarna på hamnplanen.

Juliregattan i Hovenäset följs alltid av BMBK-dagen på Bohus-Malmön. Men lika säkert som att Juliregattan är varm, solig och trevlig är det att BMBK-dagen är kall, grå och… "udda" i brist på bättre ord. Så i år hoppade vi över BMBK-dagen.

Hemma hos familjen Kylebäck var det som alltid mycket trevligt. Vi var fyra familjer som umgicks, grillade och pratade. Förutom värdfamiljen och vi var det också familjen Bengtsson (BKSS) och Lindström (RÖSS). Så det blev mycket prat om segling. Men vi han också med att spela fotboll. Barnen mot vuxna. Barnen vann efter en lång och intensiv match.

HjBK är Europas bästa E-jolle klubb

Förlåt rubrikens oförblommerade chauvinism. Jag lovar att försöka vara hovsamt ödmjuk imorgon igen. Men idag vill jag hämningslöst skryta med våra duktiga E-jolle seglare.

Albin Johnsson från Hjuviks Båtklubb (HjBK) är Europeisk mästare i E-jolle för juniorer. Och Celina Burlin, också från HjBK, tog brons i damklassen.

I damklassen kan Hjuvik också skryta med Ida Moss, som kom på sjätte plats, och Hanna Johnsson, som kom sjua. Övriga seglare från Hjuvik gjorde också bra individuella prestationer.

Stort grattis till alla!

Nio race under fem dagar

I går den 9 juli avslutades International Europe Class Youth European Championship, som är Junior-EM (JEM) för E-jolle. I Platja d’Aro, som ligger på spanska Costa Brava nordost om Barcelona, har nio seglingar under fem dagar avgjort vilka som seglar E-jolle bäst i Europa.

Den första seglingen genomfördes på söndag. Fler blev det inte den dagen. Vinden ökade från styv bris till kuling.

Det dröjde innan Kajsa åter fyllde seglen på måndag. Men då blev det med besked. Många kapsejsade, och tävlingsledningen bröt efter ett race.

Mönstret upprepade sig den tredje dagen. Nu hann man få igenom två race.

Men den fjärde dagen blev annorlunda. Nu ställde strömmen till det istället. Två seglingar genomfördes.

Och den femte och sista dagen genomfördes tre seglingar innan vinnarna kunde koras.

Alla seglingar kan upplevas i efterhand tack vare danska TracTrac. Jag hoppas vi får se samma eller liknande lösning på svenska och nordiska mästerskap.

Resultat

Herrklassen vanns alltså av Albin Johnsson (SWE 10), och damklassen av Anna Munch (DEN 1787). Bästa svensk i damklassen var Vilma Bobeck (SWE 3672) som kom tvåa.

Detta blev placeringarna för hjuvikarna som tävlade i damklassen:

Celina Burlin	3
Ida Moss	6
Hanna Johnsson	7
Caroline Petterson	20
Julia Stålberg	26
Stina Granholm	32

Detta blev placeringarna för hjuvikarna som tävlade i herrklassen:

Albin Johnsson	1
Carl Erenstedt	16
Marcus Fritz	42
Filip Erenstedt	48
Filip Karlsson	51
Oscar Petterson	58

Alla resultaten finns på Club Nàtic Porto d'Aros webbplats.

Till sist ett stort tack till Elisabeth Jonsson som har rapporterat från seglingarna på Hjuviks Facebooksdida.

---

Bilden överst på sidan är lånad från Svenska E-jolleförbundets Facebooksida.

Är HjBK Europas största E-jolle klubb?

Just nu (3–9 juli 2015) pågår europamästerskapen i E-jolle för juniorer – officiellt kallat International Europe Class Youth European Championship. Tävlingen hålls på vattnet utanför Platja d’Aro som ligger på spanska Costa Brava nordost om Barcelona.

Jag är inte där. Min äldste son börjar med E-jolle i höst. Men många av hans äldre klubbkompisar är där. Närmare bestämt 12 stycken. Och deras familjer.

Deltagare från HjBK i JEM i E-jolle 2015. Bakre raden från vänster till höger: Stina Granholm, Ida Moss, Caroline Pettersson, Celina Burlin, Hanna Johnsson, Julia Stålberg, Filip Erenstedt. Främre raden från vänster till höger: Carl Erenstedt, Marcus Fritz, Filip Karlsson, Albin Johnsson, Oscar Pettersson. Foto: Elisabeth Johnsson.

De 12 seglarna, hälften tjejer och hälften killar, utgör snudd på halva det svenska laget. Det gör Hjuviks Båtklubb (HjBK) till den största svenska klubben. Och sannolikt den största klubben på plats. Bara värdlandet Spanien samt Frankrike och Danmark skickar fler tävlande än Hjuvik.

Av de 115 som kämpar om att bli europeisk mästare i E-jolle – 45 damer och 70 män – är mer än var 10:e från Hjuvik. Hur blev det så?

Börjar med optimist

Hjuviks Båtklubb har ända sedan starten 1962 jobbat med att väcka barns och ungdomars intresse för kappsegling, att hjälpa dem att utvecklas som seglare, och att inspirera dem att fortsätta med kappsegling som vuxna.

Det börjar redan efter första klass. Alla mellan 8 och 12 år är välkomna att gå vår seglarskola. Under fyra veckor erbjuder vi 80 platser i optimistjolle och 48 platser i C55.

Efter sommarens seglarskola fortsätter många barn att träna kappsegling som nybörjare. HjBK lånar ut optimistjollar, så det är ingen stor investering att prova på.

I slutet av hösten deltar barnen i sin första regatta. De tävlar tillsammans med andra nybörjare. Och alla får pris. Utmaningen är inte att komma etta, utan att våga ställa upp och ta sig runt banan.

Allt eftersom barnen blir ungdomar och allt bättre seglare så ökar utmaningen. Lokala regattor. Regionkval. Junior-SM. Internationella tävlingar. Rikskval. Junior-NM. Junior-EM. Junior-VM.

När den unge damen eller herren når 14–15 år börjar optimistjollen bli för liten. (Det är konstigt hur jollen krymper med åren.) Och samtidigt pockar mycket annat på intresse. Så många slutar segla.

Men inte i Hjuviks Båtklubb. Jag vet för lite om klubbens historia för att uttala mig alltför långt bakåt i tiden, men de senaste åren har nästan alla fortsatt att segla.

Fortsätta med E-jolle eller Laser Radial?

I praktiken finns det två vägar att gå för den som vill fortsätta med enmansjolle: E-jolle eller Laser Radial.

Av de två är E-jolle mycket roligare. Påstår E-jolleseglare. Så du får ta det för vad det är; en partsinlaga. Skälen som framförs är många. Men tre egenskaper som ofta lyfts fram är

• att E-jolle är lättare för seglaren att påverka med kroppen
• att E-jolle bjuder på många trimmöjligheter, som kan nyttjas under segling eftersom alla trimlinor är dragna ner i sittbrunnen
• att E-jolle har tillåtande och avancerade klassregler

Kort sagt: E-jolle erbjuder många möjligheter till teknisk segling än Laser Radial. Till detta kan läggas att E-jolle är snabbare av de två.

Personligen vill jag lägga till att E-jolle är snyggare. Mycket snyggare. Framför allt i vattnet. Om du har sett Vilma Bobeck och Celina Burlin kämpa om förstaplatsen, båt intill båt i frisk bris på sista halvvinden i mål, ja då förstår du vad jag menar. Likaså om du sett Albin Johnsson i hård bris runda slörmärket mellan två intill perfektion formade konvexa väggar av vatten, lika höga som den sittande seglaren.

Naturligtvis håller Laser-förespråkarna inte med i allt jag har sagt. Deras främsta argumentet är omvänt allt som gör E-jolle så fantastisk. De påverkas inte lika mycket av seglaren, har få trimmöjligheter och allt är strikt standariserat. Helt enkelt lättare att segla. Och så är Laser Radial och Laser Standard OS-klasser.

Framgångar

De flesta hjuvikare som lämnar optimist fortsätter att segla, och nästan alla väljer E-jolle. Idag tränar ett tjugotal hjuvikare E-jolle.

Med så många seglare blir träningen stimulerande, gemenskapen god och stämningen fin. Och då infinner sig lusten att träna och tävla, och med den de goda resultaten.

Celina Burlin blev tvåa i Elitserien 2014/15. Och Albin Johnsson blev svensk juniormästare 2015.

Och med var tionde tävlande i de pågånde europamästerskapen i E-jolle för juniorer så kanske Hjuviks Båtklubb kan tillgodoräkna sig några ytterligare pokaler. Det ser i vart fall lovande ut efter första racet. Både Celina Burlin och Albin Johnsson är tvåa i respektive grupp.

Du kan följa tävlingen live (eller repris) både på webben och i en app. På webben hittar du också resultaten. Och säkert kommer någon av föräldrarna som är på plats att dela bilder och några kommentarer både på HjBK:s Facebooksida och webbplats.