Att angöra en brygga

Det är söndag den 20 september. Solen värmer gott. Vinden är knappt kännbar.

Jag guppar omkring i Mats Peterssons ribb, tillsammans med Madeleine Fritz, Anette Karlsson, Sten Bergqvist, Magnus Erenstedt och Johan Taws. Våra barn slöseglar i väntan på att apan ska tas ned.

Lördag

I går var det annorlunda. Här ute, på Motala Seglarsällskaps yttre banområde, blåste det 13 meter per sekund och gick 3 meter höga vågor enligt seglingsledaren. Därför hölls seglingen långt inne vid Motalabron. Där det ”bara” blåste 8–9 meter per sekund. Senare sjönk det till 6–7 meter per sekund.

Jag var inte med ute i någon ribb i går. Kände mig tvungen att stanna i land och jobba på en presentation som jag ska hålla i Malmö senare i veckan. Lika bra det. Annars hade jag fått stå ut med Mats gliringar hela dagen.

Fan, fan, fan…

Jag körde coachribben från Hjuvik till Motala. Just när min son och jag hade sjösatt den igår morse så insåg jag mitt misstag.

Fan, fan, fan…, tänkte jag. Vad gör jag nu? Jag måste få hjälp.

Snabbt förtöjde jag båten i en bräda, och stack tillbaka till Motala Seglarsällskaps klubbstuga.

Båttjuv, någon?

Jag får syn på Sten Bergqvist och ropar:

– Sten, vet du hur man tjuvkopplar en utombordare?

Jag hade glömt startnyckeln. :-/ Sten svarade att han inte har någon erfarenhet av det. Sagt med en aning krispighet.

Jag förstod mitt misstag. Frågan kan uppfattas som att jag förutsätter att han har skaffa sig sådan erfarenhet. Men jag hinner inte be om ursäkt innan han säger att han säkert kan lösa det med lite hjälp från Mats Pettersson.

Men var är han?

Utskrattad

Jag letar, och får till slut syn på honom. I ivrigt samspråk med någon – som alltid.

– Mats, börjar jag lite trevande. Han kan vara en smula kärv ibland. Bäst att ta tempen först. Men idag visar han upp sin bästa sida. Den glada och jovialiska Mats. Lättad förklarar jag mitt dilemma.

Först skrattar han hjärtligt Sen tar han upp sin mobil. Gör några magiska rörelser med fingrarna, pratar i mikrofonen, lyssnar, och lägger på. Leendet visar att allt är under kontroll.

Det visar sig vara löjligt enkelt – egentligen chockerandes enkelt – att starta en motor utan startnyckel. Om man vet hur. Inga verktyg. Inget våld. Bara öppna huven och…

Sjösättning

Lättad hjälper jag min son ut. Det är hans första tävling i E-jolle. Det är Elitserien. Denna gång i Motala.

De två tidigare tävlingarna i serien har Arvid missat. Första gången på grund av en rejäl sträckning i ljumsken. Den andra på grund av att att bitarna i vardagspusslet inte passade ihop. Men det gör inte så mycket. Den här säsongen är tävlandet bara träning.

Utskrattad – igen

När jag har hjälpt Arvid i vattnet går jag tillbaka till sjösättningsrampen för att se till coachribben. Den är borta. Mats har redan hjälpt Nicklas Dackhammar, Hjuviks coach, igång med motorn.

Jag går ut på bryggan för att tacka Mats. Men jag hinner knappt inom hörhåll innan…

– Det var ju en snygg förtöjning, tjoar han på sin breda ur-göteborska, följt av ett bullrande skratt.

– Vad då?, säger jag oförstående. Fast jag vet vad det är. Jag gjorde tre halvslag på en bräda. Inte världens bästa förtöjning, men den var ju högst tillfällig, och vindriktningen gjorde att den inte skulle kunna glida av. Jag öppnar munnen för att förklara, men inser att det inte är någon idé. Inte med Mats. Det får man bjuda på.

– Jag tog en bild, säger han. Du kan använda den i bloggen.

Ja, varför inte tänker jag, och ber honom att skicka den.

Söndag

Här sitter jag nu – i Mats ribb. Han har redan frågat hur det går med bloggen.

– Glöm inte att ta med bilden, skrockar han bakom ratten.

– Den är med, svarar jag.

Apan är fortfarande uppe. Seglingsledaren mäter vind och riktning. Det har ökat till över 2 meter per sekund.

– Seglingsbart om vinden inte vrider, säger Sten.

Nu tutar de från startbåten! Apa ned. Nu blir det ”action”.

Race

Startförsöket misslyckas. Allmän återkallelse. En handfull båtar blir diskvalificerade för svartflagg. Bland andra Caroline Pettersson och Edwin Taws.

Nytt försök. Samma sak. Nu blev också Filip Karlsson diskvalificerad.

Till sist kommer de iväg. Jag tittar spänt efter Arvid. Detta är som sagt hans första regatta i E-jolle.

Jag räknar med att behöva behöva titta i bakre fältet – som när han var ny i optimisten. Plats 100? 90? 85? Men nej! Han ligger bra till på kryssen. Hoppas det håller i sig.

Wow! Plats 23. Inte dåligt! Även det andra racet gick riktigt hyggligt. Plats 37.

Hela resultatet hittar du här.

P.S.

Nu är det torsdag. Jag sitter på båtklubben och korrekturläser blogginlägget.

Det har varit en sådan där vecka, du vet. Så jag har inte haft tid förrän nu. Mats har förstås kommit med gliringar. Ha ha…

Till Mats