Det ligger förväntan i luften. Klockan är halv elva. Fyrtio optimistbåtar är riggade och klara att sjösättas. Deras rorsmän har samlats för genomgång med coacherna. Flickor för sig. Pojkar för sig. För så är det på juniorernas NM (JNoM). Föräldrarna samlas också och småpratar.
Så är det dags för sjösättning. Seglarna hämtar sina båtar, och ställer sig vant i kö för att sjösätta. Jag tänker på alla ljud. Samtal på fyra olika språk. Prasslet från segel som fladdra i vinden. Gnisslet när båtar skjuts på sina kärror ut i vattnet. Klicket när rodret häktas fast. Och plasket när rorsman hoppar i.
Optimisterna seglar ut till banområdet. Det ligger strax utanför Horten Seilforenings hamn.
Jag hoppar ombord i Peter Björks ribb. Vi glider ut ur hamnen, och sätter fart mot kryssmäket.
Vi är ovanför kryssmärket. På banans vänsterkant. Peter kastar i en liten dragg. Fäster draggens lina i en liten boj. Och fäster i bojen en tio meter gul lina som flyter. Allt åker i sjön.
Vi åker till mitten av banan. Ovanför kryssmärket. Och kastar i en likadan uppsättning av dragg, boj och lina. Jag ser hur strömmen tar tag i den gula linan och sträcker ut den i sin fulla längd. 10 meter för att vara exakt.
Vi åker till banans högerkant. Fortfarande ovanför kryssmärket. Och gör om samma sak.
Sen kastar Peter i en strömsticka – ett drygt halvmeterlångt rör fyllt med tillräckligt mycket sand för att flyta ståendes lodrätt i vattnet. Peter mäter tiden den tar för strömstickan att glida från bojen till slutet på den gula linan. Han räknar därefter ut hur många meter strömstickan förflyttar sig på en minut. Ganska mycket visade det sig. Och ganska olika.
På högerkanten var strömmen stark. 18 meter per minut. På vänsterkanten var den drygt hälften. Cirka 9 meter per minut. Och mitt på cirka 12 meter per minut.
Vi har åkt ned till startområdet och glider runt bland alla optimister och coachbåtar. Vi letar efter Karin Almquist, en av coacherna för Team Sweden, och den som samlar in och sammanställer uppgifter om strömmen ute på banan.
Den här stunden – när alla seglare har kommit ut till startbåten och väntar på att allt skall komma igång – tycker jag allra bäst om. Att glida runt bland båtarna. Höra prasslet från seglena. Se optimisterna schwissa fram och tillbaka – ivriga att få starta. Det känns som om jag befann mig i en myrstack, ett getingbo eller något liknande. Det är en magisk känsla.
Vi har hittat Karin. Peter lämnar över ett sjökort på vilket han har prickat in bojarna och angivit djup och hur strömt det var.
Det hörs flera tut från startbåten. Signalflagga AP – populärt kallat "apan" – hissas. Seglingarna är uppskjutna. Det är för lite vind.
Tiden går. Vi glider runt med ribben. Peter tar bilder. Jag letar seglare att intervjua. Anton Lundin anmäler sig som frivillig. Men intervjun måste avbrytas eftersom vi driver på andra båtar.
Jag letar vidare efter ett nytt intervjuoffer. Mitt nästa offer blir Ingrid "Ninni" Bengtsson (RÅSS).
Anton Lundin är inte nöjd med att hans intervju avbröts. Nu kommer han simmandes mot ribben. Med sig har han klubbkompisarna från HjBK: Rasmus Alnebeck och Arvid Barregren. Jag gör ett nytt försök.
Vi glider fram till coacherna och tjuvlyssnar på deras samtal. Jag tar chansen och ställer några frågor till Åsa Johansson och Jonathan Åhlander.
Nä. Dags för en ny intervju. Den här killen kanske vill ställa upp. På hans optimist läster jag Henrik Leijon (BOIK).
Runt omkring oss badar svenskarna. Bara svenskar. Både seglare, coacher och föräldrar. Norrmännen, danskarna och finnarna tycker nog att vi lallar (typ I).
Nu händer något… Vind!
Plötsligt har alla svenskar seglare hoppat upp i sina jollar. Och seglar nu på linjen, och kollar kant.
Jäklar vad snabbt det gick. Men vad gör våra nordiska bröder och systrar? Inget. De är antagligen för varma och för trötta.
Tyvärr verkar inte vinden hålla i sig.
Nu tutar de på startbåten igen. Apa över H. Alla kappseglingar är annullerade. Ytterligare signaler kommer att ges i land.
Vi kör in. Bakom oss kommer optimisterna.
Jollarna dras upp, men riggas inte ned. Det kan bli mer segling.
Coacherna samlar seglarna till ett möte. Flera äter glass eller sörplar läsk. Jonathan Åhlander ger deras föräldrar, som har köpt sockret till dem, en åthutning. Och Jesper Gunneling säger åt dem att dricka extra vatten.
Nu har vi varit på land en tid. Det är varmt. Nästan olidligt. Seglingsledningen står vid flaggstången och håller på att fästa signalflagga A under "apan". Kappseglingarna är uppskjutna
Ingen mer kappsegling idag.
Tränarna samlar seglarna än en gång. Efteråt fångar jag Jesper Gunneling och ber om en kommentar.
Nu återstår invigning. Och imorgon är det en ny dag.
Denna artikel är skriven av Thomas Barregren. Läs fler artiklar av samma författare på www.jolleblogg.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar