Höstregatta i Långedrag

Klockan 10.55 ljöd dagens första varningssignal. Fem minuter senare korsade åtta E-jollar startlinjen. Minuten senare var det dags för nästa varningssignal. Nu för Laser. De kom också iväg utan mankemang. Därefter Feva. Sen Optimist A och B i samma startgrupp. Sist, klockan 11.20, hördes startpistolen kalla de fem yngsta seglarna till startlinjen. Fem minuter senare var C-optimisterna ute på samma bana som övriga.

En timme och åtta minuter efter dagens första varningssignal började proceduren om. Och ytterligare en timme senare var det dags för dagens tredje och sista race. Lika klanderfritt som de två första.

Sällan genomförs 15 starter så effektivt som idag. Så finns då inget att rapportera? Jodå…

Klubbars karaktärsdrag

Varje regatta har sina karaktärsdrag. Rättare sagt är det segelsällskapen och klubbarna som har karaktärsdrag. Dessa lär man sig att känna igen med några års övning.

Är det regatta i Kullavik så vet den erfarne att ta med sig en rejäl picknickkorg. Dels för att berget med västkustens bästa utsiktsplats över banområdet lockar till picknick. Dels för att det är trist att bara äta Delicato-bollar och dricka Coca-Cola. På samma sätt vet den erfarne att det inte är fel på hen om ingen är på plats från Bohus-Malmöns båtklubb när man anländer i tid till rorsmansmöte. Och att man kan skatta sig lycklig om Stenungsunds Segelsällskap lyckas få fram ett resultat tillräckligt hjälpligt för att hålla prisutdelning innan natten faller.

Karaktäristiskt för LSS är långa promenader runt Långedrags gamla hamn och slip och genom bostadsområde för att ta sig mellan klubbhuset (där registrering och prisutdelning hålls och fika säljs) och jolledäcket (där rorsmansmöte och sjösättning sker). Det är väl därför de behöver 1,5 timme mellan rorsmansmöte och första start. Fast det kan inte stämma; de håller ju aldrig tiden för rorsmansmötet. Men fikabrödet är det inget fel på.

Det låter som att jag klagar. Det gör jag inte. Bara konstaterar. Dessutom vill jag inte klaga på LSS. Inte efter idag. Och då tänker jag inte på att seglingarna gick som ett urverk. Nej. Jag tänker på Fritiof Hedström.

Eloge

Erik, min mellersta son, har börjat tävla i Optimist C. Förra gången det begav sig var jag lika grön som min äldste son. Då hade jag ingen uppfattning om hur väl arrangörer av regattor klarade av att hantera nybörjarna. Men nu har jag det. Under det senaste året har jag sett både bra och dåliga exempel. Till de sämre exempel hör Xsmall under JSM i år. Och till de bättre hör LSS höstregatta – tack vare Fritiof Hedström.

Unge herr Hedström tog exemplariskt hand om sina ännu yngre adepter. Följde dem ut till startområdet. Hade hela tiden koll på dem. Sa uppmuntrande ord när det behövdes. Och hjälpte när det var påkallat. Och efter varje race åkte han fram till var och en av den och gav synpunkter och råd. Mer Eriks ord: "Han var skit schysst!"

Därför ska Fritiof Hedström ha en eloge.

Hjuvik dominans

Eftersom jag inte hade någon seglare bland A- och B-optimisterna (Arvid spelade handboll) så hade jag dålig koll på dem. Däremot kastade jag då och då ett öga på E-jollarna. Där dominerade Hjuviks båtklubb (HjBK) fullständigt. Inte konstigt. Alla åtta kom från HjBK. Var var de andra klubbarna?

Nä. Nu måste jag sluta, Dags att för sista gången idag gå runt Långedrags gamla hamn, in bland bostadshusen, och leta mig fram till LSS klubbstuga. Nu för prisutdelning.

P.S.

Okej. Jag har en synpunkt. En synpunkt som tyvärr kan appliceras på alltför många regattor och klubbar. Det har nu gått sex timmar sedan prisutdelningen. Och ännu inget resultat på webben.

P.P.S.

Nu finns resultatet uppe.